Cilija

Jag är tillbaka efter en vecka i världens finaste stad, Barcelona. Det var toppen och jag är frälst men innan det kommer bilder och roliga berättelser måste jag få spy ner bloggen med all gegga som just nu trängs i min lilla hjärna och stackars trasiga kropp. Det är så mycket känslor som inte kan bestämma sig för vad de ska känna, för vem de ska känna och när de ska känna. Det kommer som en chock, riktigt väller över en med härliga fjärilar och bubbel i magen. Med en känsla av att det inte får plats någon mat i magen för att det är så mycket känslor i den. Som om hjärtat svämmat över. Det är rosa mjuka moln på en molnfri himmel och det doftar lavendel bland soporna. Men som en kniv i hjärtat inser jag att den som kan få en att må som allra bäst kan även i ett nafs få en att må sämre än man trodde det var möjligt. Vet inte vad jag vill säga men är ganska så säker på att jag kommer vara trasig ett tag framöver. Tänker tillåta mig det och sen går jag aldrig mer där igen. Ska försöka i alla fall. Det är svårt att veta hur man ska vara när man inte känner annat än tomhet.