Cilija

Han har gömt en tiger i garderoben
en som ryter och skrapar med stora tassar på dörren
en som skiftar i svagt grönt och neonrosa
En tiger gjord av post-it lappar som han skrev till henne den där kvällen
när hon inte ville lyssna
Så han byggde en tiger istället
Det är tydligen nyttigt att vara skapande när hjärtat har gått sönder

Hans tiger som är flera meter hög och ryter så att grannarna ringer på dörren och ber
honom sänka ljudet
En tiger som förbjuder honom att bjuda hem vänner sedan en liten farbror försvann ner i gapet
Svagt gröna och neonrossa ränder som skär mot fingrarna när man vidrör
Om man lutar sig nära, så tigermanen frasar, kan man läsa om knutna nävar och att
kasta stenar mot fönsterbleck
och fräknar mot huden och kyssar på Bondegatan fyrtiotre
Han sover omslingrad i tigersvansen, en tass över bröstet och djupa andningar
som en mjuk räddning i neonrosa
och att obesvarade kärleksbrev faktiskt ibland blir till tigrar

Men en torsdag
En lapp på hallmattan
Jag rymde till Sibirien inatt.

Och han bryter ihop
Läser i tidningen om något tumult på gatan och människor uppjagade på
telefonstolpar
och om en cirkus som har en tiger av papp som de tvingar hoppa genom brinnande
cirklar
Och i slutet, i det allra sista numret för säsongen
så brinner tigern upp, grönrosa flisor över sågspånsgolvet
som en stor final

Men han drar inga paralleller till sin rosa garderobshemlighet
Istället inser han att ingen orkar helt och hållet vara hjärtklappande post-it lappar , med
anteckningar om känslor som aldrig fångas tillbaka
Bläckskrivna brev om att inte orka

Ett svagt tigerhjärta, bortskrämd till Sibiriens savann, för att kärlek trycker alltför
hårt mellan svagt gröna papper.