Cilija

Halva kontoret är ute någonstans (sjukdom, utomlandsvistelser ssamt okända uppdrag) och kvar är den hårt arbetande skaran bestående av en orginalare, en copywriter, en webbprogramerare och  lilla jag. Alla har fullt upp med olika spännande projekt, viktiga möten och kaffepauser. Alla förutom jag. Snart har en hel dag gått och jag har inte gjort något. Inte är det heller för att jag är lat och slö utan för att här finns inget för mig att göra! Min trogna vän och sysselsättning som aldrig sviker mig är måndagsmötena som tom dem idag har svikit mig. Snyft. Inte tycker jag om kaffet heller (jag har försökt tro mig) så att verka viktig och gå på kafferast funkar inte längre. Ett under att  jag fortfarande är kvar för just nu känner jag mig endast som en enda stor tickande snyltare som suger åt sig av det lilla företagets alla slantar. Till råga på allt har jag blivit degraderad från min hörnplats vid fönstret (lyx!) med den största datorn (med inbyggd tv) på kontoret till en skitplats vid dörren men en plutteliten  MacBook som är efterbliven som enda sällskap. Ja jag säger enda sällskap för det är ingen annan som ser mig här längre! Fy alltså fy! Hatar att känna mig såhär ivägen och otillräcklig. It freaking sucks. Kanske man borde ta sig en lite kafferast ändå...