Cilija

Har börjat om flera gånger nu. Vet inte hur jag ska formulera mig. Brukar inte hända. Så mkt tankar så lite tid. Varför sur? Nej vadå jag är inte sur... Så trött på alla de där. Kan de inte bara inse läget o gå o dö eller nått? Och det dumma är att jag får verkligen inte tänka så. Det är dåligt, mkt dåligt. Men orka vara bra.
Känns som om man är tillbaka på mellanstadiet. Och där vill man inte vara. Helst vill man bara glömma. Radera.
Men vad är problemet? Vad är det jag har missat. Är det ett freak. är jag det? Antagligen. Men vad fan!
Vad är det alla tänker på? Skratta bakom rygg. Ligg i nu va.
Varför blir det alltid såhär.... Vill ju inte. Vet inte. Har ingen kontroll över öäget längre. Det har spårat. Jag har spårat. Kan man få kakan utan att äta den? Brukar vilja ha allt. Menj ag vet inte längre. Vet ingeting. Varför krångla? "Metallica-Sad but true" Bra grejer. Inte mkt utav den katigorin just nu. Vet att dte inte ska vara så DET ÄR JU VÅR CECILIA!
Och alltid "ta det med en klackspark va fan, du är ung chilla lite, snorta lite! var inte så seriös DET LÖSER SIG" Jo men visst. Ta det lungt nu... Men om jag vill vara seriös? Men inte kan? Vet inte hur...? Jag kan inte, kan du? HJälp mig? Tyst. För i helvete... Det gäller o veta vad som är vad. Och när man ska veta vad som är vad. det är en fråga om tajming. men mest hatar jag nog er. er. er. er. Er. Er. er. Få en att känna sig helt värdelös. Som om du vore den sista på jorden skulle jag ändå inte nes kunna drömma om att prata med dig än mindre titta åt ditt håll. Det brukar inte vara samanhängande. Skriver det här för mig själv inte för att ni gillar läsa det. Inte just nu iallafall. Kan göra det en annan dag. Den dagen då gurras hår på benen börjat växa och då  gluggen inte har en glugg och då solen inte kommer upp. Så skit ner dig och dig och dig! Men mest du. Livskris.